Nicole Johänntgen

Dela den här recensionen:

Uppåt och glatt, tryckande och smäktande, listigt och smygande. Henry består av sju låtar, tydliga meloder, skriva av den tyska saxofonisten Nicole Johänntgen. De är alla genomgående uttalat inspirerade av New Orleans men letar sig ständigt utanför de givna ramarna. För mitt inre ser jag en parad som titt som tätt bryts upp till ett milt kaos; var och en av de fyra musikerna gör lite som den vill, ser till att de andra har något lite oväntat att ta spjärn emot. Musiken släpper aldrig markkontakten, men tillsammans alstrar de fyra en spänning som gör Henry till något långt mer angeläget än ännu en rumsren samling pastischer. Min dotter, som är på besök, vill genast ta med plattan hem. Naturligtvis får hon det. Kul musik är till för att spridas!