Skivrecension

Grådask/Gråvær
Mest dansglädje

Patrik Andersson & Vegar Vårdal

Grådask/Gråvær

Skivbolag: Ta:lik
Recenserad av: Anne Brügge
Publicerad: 22 nov 2016

Dela den här recensionen:

Grådask är ett sött, lagrat portvin som nu får smygreklam på Patrik Anderssons och Vegar Vårdals folkmusikskiva Grådask/Gråvær. Titelspårets namn försvarar herrarna genom att kalla låten en söt vacker vals som gör sig bäst med ”en grådask både inne och ute”, och att de för att lätta litet på gråheten stämt hardangerfelan i C. Ja, Patriks komposition är verkligen mycket vacker och med solstrålar i. (Datorn som inte gillar spill mellan tangenterna vill förresten att jag skall skriva ett grådask).
Patrik Andersson är en välkänd svensk spelman, numera föreståndare för fiolkurserna i folkmusik på Malungs folkhögskola. Ett udda inslag i hans diskografi är inhoppen med hardangerfela på en av Freddie Wadlings skivor. Sista piffen på hans utbildning sattes just i Norge under Sven Nyhus, där även Vegar Vårdal gick.
Vegar är en egensinnig norrman som senast kom tvåa i den nationella gammaldanstävlingen Landsfestivalen, 2016 i Gaupne, klassen för fiol och hardangerfela. Den som sett hans ben- och stråkföring på en kappleik vågar inte hoppas att en jury belönar honom, men det händer inte sällan! Ofta lutar det åt jazz, skoj och dans när Vegar går i gång. Själv undervisar han på musikhögskolan i Oslo och på Ole Bull-akademien.
En typisk Vegar-och-Patrik är Tribute to Eppingen som välter improviserande tur och retur från schottis till lindy hop. Fant & fente av Vegar kallar de halling eller polka och ger den enkla melodin ett otal skepnader. Patriks Blodomloppet känns både stillastående och evigt frampumpad, härlig att dansa till och super för en som aldrig hållit i en stråke: sätt på skivan och låt ungen spela på lösa strängar, försöka gunga i takt och trampa! Det funkar även till reinlendern Eppingens favorit.
Gråtaslagjet måste nämnas, en isande vinterhistoria on the rocks om ett brudfölje som drunknar. Vegar har den efter pappa Dag, som fått den av bröderna Fuglestad. Inget att dansa till, tvärtom. I Patrik Anderssons och Vegar Vårdals arrangemang talar den om livets hårdaste villkor, i avlägsna bosättningar likaväl som i storstäder och på nätet. Bästa spår, om vi ser till mod och nytänkande.


Fler recensioner

Annonser