Iiro Rantala & Ulf Wakenius

Dela den här recensionen:

Finske pianisten Iiro Rantala och svenske gitarristen Ulf Wakenius har gjort ett duoalbum där kända musikstycken, hämtade från såväl Georges Bizet och Giacomo Puccini som Stevie Wonder och John Coltrane, varvas med egna kompositioner. Oavsett vad de spelar låter resultatet som konstmusik. Eller musiken ska kanske placeras i den allt vanligare jazzgenren ”ingen genre”?
Det låter fint, ja, fattas bara. Rantala och Wakenius är bland de skickligaste musiker som finns på instrumenten. De egna kompositionerna har fått namn efter olika städer, bland annat Vienna (ett mycket konstmusikaliskt stycke, komponerat av Wakenius, som inleder) och Seoul (där Rantala väver in koreansk folkmusik i sin komposition).
De turas om att spela i förgrunden och att, låt säga, kompa varandra. Wakenius är en högst virtuos gitarrist, när han får spela huvudrollen. Men då han ska ta ett steg tillbaka och släppa fram pianot, så kan gitarren ibland reduceras till just komp i stället för samspel. Rantala är däremot en lika skicklig solist som en lyhörd, samspelande ackompanjatör.
Jag känner mig lite tveksam, det märks nog. Rantala är ju expressiv för att inte säga explosiv på scen (och även på tidigare skivor). Men inte här. Som om Iiro Rantala och Ulf Wakenius förtar varandra, ett plus ett blir inte mer än två när det kunde ha blivit tre-fyra-fem. Fast det hindrar inte, trots mitt knorrande, att albumet Good stuff innehåller en hel del av det som titeln lovar. Till exempel personliga och bra tolkningar av Sir Duke (Wonder), Giant steps (Coltrane) och en operaaria ur Carmen (Bizet).