Skivrecension

Gilded
Country/rock Lira Gillar

Jade Jackson

Gilded

Skivbolag: Anti-/Playground
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 6 okt 2017

Dela den här recensionen:

Att det finns en punkrockådra som flyter genom Jade Jacksons debutalbum visar sig redan i den inledande låten Adens första sekunder, som ekar av Stiff Little Fingers gamla Wasted life. “I grew up my father’s daughter. He said don’t take no shit from no one. You’ll never see me cry …” sjunger Jade till en akustisk gitarr innan kompbandet smäller igång bakom henne, med fiol och allt.
Så är skivan också producerad av Mike Ness, den tatuerade tuffingen som leder veteran-punkrockbandet Social Distortion och släppt countryrockiga soloplattor i eget namn. Ness har lyckats väldigt bra med Gilded, som andas naturlig rootsighet men samtidigt är försedd med ett tillräckligt slipat uttryck för att rockpubliken ska kunna fastna. Att den 25-åriga Jade Jackson är bildfager kan säkert hjälpa till om skivbolaget önskar sig en Lydia Loveless-möter-Lana Del Rey-stjärna.
I Back when sjunger singer-songwritern om när livet var lättare, när hon köpte droger innan hon klev på skolbussen, om när hon lyssnade på Hank Williams och log, om att skåda upp mot stjärnhimlen. Jo, det finns en sorgsen underton i melodierna; en underton som Jade Jackson understryker med sin starka, ibland rökiga röst.
Finish line är en annan av skivans höjdare, med rader som ”I don’t care about things cause they don’t care about me” och en ursnygg pedal steel. Troubled end låter som en uppdatering av det allra bästa från 1980-talets amerikanska cowpunk- och americana-påse, med den där Johnny Cash-takten och allt. Good time gone är en direkt, stompande favorit, men skivans andra hälft bjuder också på en rad lugnare saker. Som Motorcycle, som med sina mc-ljud för tankarna till nämnda Lana Del Reys estetik.
Imponerande. Lucinda Williams har fått en yngre efterföljare, och vi har fått en ny, spännande artistkarriär att följa.


Fler recensioner

Annonser