Skivrecension

Fusion madness
Jazz/rock

Jari Haapalainen Trio

Fusion madness

Skivbolag: Moserobie
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 14 jun 2017

Dela den här recensionen:

Blott ett halvår efter debutalbumet smäller Jari Haapalainen Trio till med uppföljaren. Från Fusion machine till Fusion madness. Galnare, visst, men mer varierat och inte lika maskinellt. Så nog kan vi köpa den albumtiteln alltid.
Låtarna är ganska aviga och ryckiga, med en postpunkig attityd som skänker ekon av New York-scenen för trettio-fyrtio år sedan, och där Cambridge, Massachusetts, stoltheter Morphine från aningen närmare i tidsaxeln känns som en tänkbar referens. Skivan är inspelad i Berlin, vilket även det kan vara en markör. Så är inte heller medlemmarna i denna träffsäkra trio påverkade av endast jazz. Trummisen Jari Haapalainen är känd från indierockarna Bear Quartet och som flitigt anlitad producent för alla från Eldkvarn till The (International) Noise Conspiracy. De senare har ju samarbetat med Jonas Kullhammar, som släppt föreliggande skiva, så det finns en punk-och-jazz-koppling där. Basisten Daniel Bingert har sin bakgrund i pappa Hector Bingerts svängiga Latin Lover Big Band, så nog finns här påbrå också. Pappa Hector blåste även saxofon i Lill Lindfors hitlåt Musik skall byggas utav glädje; en titel som skulle fungera utmärkt som mantra för JH3.
För glädjefylld är den, den galna fusionsmusiken som trion skapar och där Per Texas Johanssons tenorsaxofon ofta bygger riffet som låtarna kretsar kring. Vare sig låtarna frustar iväg i ett hiskligt tempo eller om det tas det lilla lugna – som i Tårar av stolthet – tittar både leklusten och spelskickligheten fram, som ett expressbrev på postpunken. Oavsett vilket tempo det är på låtarna så når de dock mottagaren snabbt och smidigt. Det är sällan de kommer bort eller är skadade. Skulle vara att somliga är märkta, med all rätt, av just Tårar av stolthet.


Fler recensioner

Annonser