Snarky Puppy

Dela den här recensionen:

Man blir bara marginellt överraskad av att möta Roger Tallroths nuna när man trycker i den medföljande dvd:n till Snarky Puppys nya platta. Det hämningslöst gränsöverskridande och smått oemotståndliga musikerkollektivet från New York samlade för sin nya produktion så vitt skilda storheter som svenska folktrion Väsen och den gamle barden David Crosby, Malis storhet Salif Keita, peruanska Susana Baca och brittiska sångerskan Laura Mvula.
Det skedde i New Orleans i samband med Mardi Gras (utom i fallet Keita, som bandets primus motor Michael League och ett inspelningsteam åkte till Mali för att träffa).
Det är i övrigt som det brukar: fantastisk musik framförd utan andra åthävor än leenden, halsbrytande stilkombinationer, funkigt, svängigt och oupphörligt intressant.
Amerikanska folksångerskan och gitarristen Becca Stevens är den som tillsammans med Väsen sätter standarden med den magnifika I asked. Det är ett säreget stycke musik som tycks återskapa sångerskan Lhasas magiska klangvärld för att strax få den där storslaget vildvuxna inramningen som är Snarky Puppys signum.
Andra höjdpunkter är Laura Mvula i Sing to the moon, och Chris Turners maffiga soulnummer Liquid love med lyckliggörande blås.
David Crosby faller kanske lite ur ramen, men David Crosby är nu en gång för alla David Crosby, och jag blir trots allt både rörd och glad när han avslutar festkvällen med den ömsinta balladen Somebody home.