André Vaz

Dela den här recensionen:

En stor del av de sånger som sjungs i dagens fado är gamla, antingen traditionella fadomelodier eller äldre standardnummer. André Vaz har märkt de elva numren på sin debutskiva med årtal från 1961 till 2006. Och det är ett trevligt urval av äldre sånger han samlat ihop – inte alls de vanliga som alla tycks sjunga, utan mer sånger som fallit i glömska och förtjänar att lyftas fram. André Vaz är en hygglig sångare som sjunger vårdat och anspråkslöst, lite blygt med sympatisk röst, men utan den vokala lyskraften hos till exempel Gonçalo Salgueiro, Ricardo Ribeiro eller Pedro Moutinho. Här finns plats för gitarristerna att ta ett steg framåt. Jag gillar den här skivan främst för det utomordentliga gitarrspel som Ângelo Freire eller Bernardo Couto, portugisisk gitarr, Diogo Clemente, spansk gitarr, och Marino de Freitas, basgitarr, svarar för. En mera glansfull röst hade klarat sig utan detta aktiva och livfulla gitarrspel, som definitivt lyfter musiken. En trevlig men långtifrån omistlig skiva med onödigt kort speltid, 30 minuter, och förstklassiga gitarrister.