Eli Storbekken

Dela den här recensionen:

Erfaren folksångerska och välmeriterade jazzmusiker sjunger och spelar äldre ballader producerade av basisten Sigurd Hole. Helheten är, mycket tack vare några fina utomeuropeiska musikinstrument jag inte riktigt har koll på, helt klart världsmusik. Men där finns också rejält med modala jazziga tongångar. Lite försvinner tyvärr originalmelodierna vilket i och för sig kanske passar jazzdiggarna. Inledande Käringen hon sadlade sin grå sugga som det ryktas om att låten heter på svenska har fint spel på konting vilket jag tror är ett afrikanskt stränginstrument men är osäker om ursprunget. Angående sångerskan Storbekken har hon bland annat hörts i det en gång så populära norska folkstorbandet Chateau Neuf Spelmanslag. Då var hon en av många, här dominerar hon, tack vare en ganska kraftfull röst och välartikulerad sång utan överdrivna krusiduller. Ganska typiskt norskt tror jag, till skillnad från det mer väna svenska wailandet. Men musikaliskt är det en stämningsfull enhet där texterna är tydliga. Låtvalet är ett kapitel för sig. Lite nordisk balladsång greatest hits, trevligt eftersom det inte finns alltför många dylika utgåvor från senare år. Skulle inte bli förvånad om skivan hamnade på den europeiska världsmusiktopplistan.