Dhafer Youssef

Dela den här recensionen:

Han är en strålande musiker Dhafer Youssef, den tunisiskfödde oudspelaren och sångaren. Hans speciella blandning av arabiskt tonspråk och jazz är både spännande och mycket vacker. Här uppehåller han sig tematiskt kring frågan vad som är skönt och fult. ”Det finns ingen mall för skönhet”, säger Youssef klokt. Skivbolaget behandlar hans utsaga som om den vore klokskap från en tusenårig profet.
Jag tror man kan se låtlistan som en sorts tablåer, till exempel Of beauty and odd, Delightfully odd och Cheerfully Meshuggah, muntert galen, kanske? Youssef sjunger med sin innerligt kraftfulla röst, bäst i djupare register i mina öron. Svårare har jag med hans innerliga falsett, även om den också i någon mening imponerar.
Framförallt är det musiken med sina glimrande stillegeringar som gör starkt intryck. Och Dhafer Youssef har också ett kanonband i basisten Ben Williams, pianisten Aaron Parks, trummisen Mark Guiliana och trumpetaren Ambrose Akinmusire. Williams, Parks och Guiliana vevar stundtals upp ett rejält tryck i ganska intrikata rytmiska mönster, men de lyriska partierna är många, en sorts stilla duomöten i helheten.
Youssef är som oudspelare mer expressiv än landsmannen Anouar Brahem, som snarast jobbar minimalistiskt i jämförelse. Youssef må vara profet men han är också en partykille.