Skivrecension

Den tredje skivan
Proletärproggvisa

Roger Sjöström

Den tredje skivan

Skivbolag: Proletärkultur/Border
Recenserad av: Bengt Edqvist
Publicerad: 16 nov 2017

Dela den här recensionen:

Lite Joe Hill är det allt över texter och musik på proletärvissångare Roger Sjöströms tredje cd. Speciellt tack vare kompet som bitvis har likheter med det hos en frikyrkoorkester. Självaste Bernt Andersson har arrat och spelar piano, munspel, dragspel och mandolin. Sjöström själv spelar nylonsträngad gitarr, sjunger och emellanåt skriker ut sin ilska över samhället och olika arbetsgivare, nästan med Maranatakraft. Tyvärr är sången väl högt mixad, sångarens röst vinner inte på det. Där finns också flera visor där han inspirerats av sitt arbete som fångvaktare på Sveriges högst säkerhetsklassade fängelse Saltvik, ett tema som hade funkat till en hel cd tror jag. Nu ger vissa visor intryck av lite utfyllning i form av texter som bara är arga, som i visan Analysen: ”Kan skit med skit fördrivas, blir valet lätt i sak. Jag röstar för en tömning – fram och bak!”.
Att döma av denna skiva har proggpoesin inte blivit bättre. Ett annat problem jag har med Sjöströms sång och sånger är att influenserna emellanåt är så övertydliga. Dan Berglunds harmonier, Leonard Cohens Joan of Arc-lallande och även den sistnämndes personliga nylonsträngade gitarrspel. Men den som förlorat jobbet, blivit svårt sjuk, suttit inne, eller har andra orsaker att uppröras över det svenska samhället 2017 kan nog i Den tredje skivan hitta en bundsförvant och flera texter att känna igen sig i och då har naturligtvis dessa sånger en mening.


Fler recensioner

Annonser