Kompanía

Dela den här recensionen:

Vad händer med kulturen och musiken i ett land – en värld – i ekonomisk kris? Den så kallade världsmusiken är ju global och klarar sig kanske med turnéer, men blir musiken fattigare på något sätt, om det är svårare att livnära sig på den? Knappast, åtminstone inte för utomstående musiklyssnare. Det grekiska bandet Kompanía skildrar i titellåten på sitt tredje album Krísis den ekonomiska krisen och om hur ”skatter och politiska partier har skapat denna kris, vilket gör vardagen outhärdlig”, ur en låt skriven 1933 av sångaren och kompositören Kostas Roukounas.
Bandet har funnits sedan 2011 i olika besättningar och har turnerat hela tiden. Flera av ursprungsmedlemmarna är kvar – Sotíris Papatragiánnis (sång och baglama), Nikos Protópapas (gitarr, sång) och Dimítris Gkínis (dragspel). Förra året tillkom musiker från en yngre generation: Ioulía Karapatáki (sång, percussion) och Theoderís Petrópoulos (bouzouki, oud, gitarr och sång).
Albumet är fyllt av klassiska rebetikalåtar från 1929 till 1958, drömska, sorgefyllda, längtande och med ett starkt uttryck – här handlar det om kärlekslängtan efter ”fel” person, uteliv med ouzo och droger och kärlek som inte blev av. Särskilt uttrycksfull är Agapó miá pantreméni (Jag älskar en gift kvinna), mycket på grund av gästspel av Mános Ahalinotópoulos på klarinett. Låten Krísis återkommer i latinversion sist på albumet tillsammans med bandet Faela! (med musiker från Argentina, Chile, England och Sverige) – en ovanligt bra mix och kraftfullt avslut på ett starkt album.