Skivrecension

Långt utdragna ögonblick

Robert Plant

Carry fire

Skivbolag: Nonesuch/Warner
Recenserad av: Mark Andersson

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Robert Plant åldras med nyfikenhet. Som den bohemiska elegant han är låter han i dag återhållen eklekticism fungera som ett slags omvänd spegelbild till den musik som en gång satte honom på kartan.
Carry fire är ett album löst i fogarna, ja nästan sävligt, som alltjämt vet att låta behärskning vara nyckeln till skönhet. Här bänds uttrycken. Den amerikanska bluesen samsas med tongångar från Mellanöstern, engelsk folk gifter sig med meditativ psykedelia. Sångernas transparens lämnar dem vidöppna för små men betydelsefulla skiftningar, där gränserna formligen krossas med mjuk hand och spetsade öron.
Om medvetenheten om alltings förgänglighet vilar som en dunkel slöja över sångerna, är stigarna som ohjälpligt vandras mot den hoppfullt upplysta. Robert Plant väljer att se ögonblickens prakt. På Carry fire håller de sig kvar länge.