Carminho

Dela den här recensionen:

Efter sina två första album Fado och Alma är Carminho etablerad som en av de stora inom dagens fado. Hennes nya cd Canto (”Jag sjunger”) visar upp ett lite bredare register än de föregående. Carminho är bra på att uttolka traditionell fado, men här finns bara fyra sådana sånger; det övriga är mest nyskrivet, delvis av Carminho själv. Hon prövar också en mer varierad instrumentering med bland annat stråkklanger och diskret slagverk. Men gitarrerna står i förgrunden. En rad fina gitarrister medverkar, mest Ângelo Freire på portugisisk gitarr och Diogo Clemente på spansk, vilket är så bra som det kan bli.
Carminho har tidigare övertygat genom sin kraft och energi, och på denna skiva finns också många exempel på att hon behärskar ett mera eftertänksamt och lågmält uttryckssätt. Jag tycker att hon är en förunderlig sångerska som oupphörligt skapar spännande ornamenterade melodilinjer med stora dynamiska kontraster. Känslan, närheten till texten och det personliga uttrycket finns alltid på plats. Troligen den bästa nya fadoskivan utgiven 2014, fullt i klass med hennes tidigare.