Skivrecension

&c.
Jazz

Emil Strandberg

&c.

Skivbolag: Egen utgivning
Recenserad av: Elias Hillström
Publicerad: 26 sep 2016

Dela den här recensionen:

Trion Emil Strandberg, David Stackenäs och Pär-Ola Landin fortsätter att utforska samspelet trumpet, gitarr och bas. Alla delar lika viktiga. Frånvaron av trummor skapar ofta en svävande, glidande, nästan flytande känsla.
Lite truligt, egensinnigt och tjurigt men ändå lekfullt (fast aldrig tramsigt). Musik som tycks genuint intresserad av att försöka hitta någonting nytt, nya vägar för trumpet, takt och ton. Om de i slutändan gör det eller inte spelar mindre roll, det är i ansatsen som hjärtat bultar. De testar och viskar och grymtar och hittar plötsligt fram till den där melodin, groovet och sticket, stannar, känner efter, för att alldeles strax kila iväg igen. Ofta hör man som ekot av melodin bara, sen får man fortsätta fantisera vidare på egen hand.
Ibland blir det möjligen lite för puttrigt, det trampar lite vatten men det ligger nog i andhämtningen bara, sökandets krävande natur.
Emil Strandberg och hans kumpaner har lyckats med något av det allra svåraste för jazzmusiken: att befria sig ifrån sina föregångare. Traditionen så tung och fantastisk att den kan få vem som helst att kasta in handuken. Musiken på &c. skapar i sina bästa stunder känslan av att vara ute på hal is. En känsla att vara rädd om det.


Fler recensioner

Annonser