David Stackenäs

Dela den här recensionen:

Inledande Plaza Hidalgo är en lättfotad steppdansör knappt i kontakt med marken, fingrarna kvillrar som en nyutsläppt vårlärka. Vågor av toner bubblar ivrigt. Nästan upprepningar blir förskjutningar, bildar kontraster. Den centrala knappt tolv minuter långa Páramo spänner sin båge i en långsam rörelse där tyngd och lätthet skiftar, och där ett närmast förstrött klirrande blir maniskt för att sedan klinga ut i ett dansande solglitter.
David Stackenäs har medverkat vid föreställningar på Moderna Dansteatern vilket kan vara en förklaring till den kroppsliga musiken som liksom rör sig över en scen i ett mjukt och behagligt mönster, byter riktning, söker vidare. Ibland hörs ekon av gitarrspelarna Hans Reichel och Achim Knispel, från skivan Erdmännchen 1977 till exempel.
Stackenäs akustiska gitarrer är inspelade i Vittinge kyrka, drygt 37 minuter musik på en koncentrerad skiva blev det. De fem styckena kan ses som byggstenar, skivan heter Bricks (tegelstenar) men lätt i anslaget är den.