Cheikh Lô

Dela den här recensionen:

Med sitt femte studioalbum, det första på fem år, försöker Cheikh Lô få tillbaka styrfarten i sin karriär. Det är faktiskt delvis inspelat i Sverige, i ett intimt samarbete med producenten Andreas Unge, men även i Paris. Mbalax-rytmerna är lika finslipade och välputsade som någonsin de med kollegan Youssou N’Dour. Det glänser om den välproducerade musiken, på gott och ont. Ibland är det farligt nära gränsen för att bli slätstruket.
Oftast fungerar dock blandningen av talking drums och soulfunkigt blås, särskilt i skivans inledning. Den storbandskubanska Bamba serveras med säker hand och jag tuggar villigt i mig. Degg gui har en fläkt från Brasilien och retar även den aptiten.
Om musiken tappar något efter hand så bär Cheikh Lôs röst skivan igenom. Han kan växla mellan tonlägen och färgnyanser med en lätthet som torde göra många andra vokalister gröna av avund.
Balbalou gästas av alltid lika välkomna sångerskan Oumou Sangaré från Mali och brasilianska storsångerskan Flavia Coelho. Tillsammans med positiva budskap om fred och samförstånd i en ytterligt orolig del av världen ror Cheikh Lô ändå projektet i land.