Skivrecension

Azel
Tuaregfolkrock Lira Gillar

Bombino

Azel

Skivbolag: Partisan Records
Recenserad av: Maria-Kaisa Jurva
Publicerad: 9 jun 2016

Dela den här recensionen:

Tuaregrockaren Omara ”Bombino” Moctar med sitt band Bombino är här igen, nu med sitt tredje album vilket liksom det förra är inspelat i USA. Denna gång har Bombino anlitat producenten David Longstreth från bandet Dirty Projectors för att piffa till det, med de västerländska vokalharmonierna till exempel.
När man kombinerar västerländskt med de råa ökenbluesriffen (det vill säga det urgamla, inhemska soundet från stränginstrumenten ngoni och imzad förflyttad till en modern elgitarr) får man musik som rockar.
Själv spelar Longstreth hammondorgel på plattan. Ett annat nytt inslag på albumet är sångerskan Mama ”Mahassa” Walet Amoumene. Hennes vokala kvaliteter tillför ny färg på Timtar (Memories).
Arvet från Jimi Hendrix märks tydligt på Iyat Ninhay / Jaguar (A great desert I saw) och Igmayagh dum (My lover) som båda innehåller starka, improviserade gitarrsolon. Det fattas inte bra musik på albumet som denna gång innehåller flera kärleksballader utöver det karaktäristiska ökenbluesgungandet.
Akhar zaman (This moment) och Iwaranagh (We must) förblir mina favoriter från albumet. Bombino håller stilen. ”Tuareggae”, som han själv kallar det.


Fler recensioner

Annonser