Biggi Vinkeloe Band

Dela den här recensionen:

Femton stycken av tre fyra typer med över 77 minuter musik inspelat en dag i Rom. Biggi Vinkeloes olika trios har funnits sedan 1990 och har oftast innehållit trumslagaren Peeter Uuskyla. Basisterna har varit växlande och framstående. Roberto Bellatalla har sedan mitten av 1970-talet spelat med många av Europas mest frisinnade musiker. På nya skivan spelar inte bara trion, den är i fem nummer utökad med de vuxna barnen Nema Vinkeloe (fiol och röst) och Simon Uuskyla (röst).
Upplägget är tydligt och häpnadsväckande. Skivan börjar och slutar med ett stycke ur Mozarts komiska opera Così fan tutte, med sång av Simon Uuskyla till slagverkskomp och inte alls komiskt framförd. Som andra och näst sista stycke kommer två äldre psalmer där Nema Vinkeloe medverkar med överjordiskt vacker sång och fiol och där bandet långsamt och långlinjigt tar sig an musiken. I cd:ns mitt tonar låten Japan fram, en likaledes överjordiskt enkel vacker melodi av saxofonisten Pharoah Sanders. Tre uttryck för andlighet, två från 1600-talet och ett från 1960-talet.
Däremellan spelar trion tio nummer nutida jazzimprovisation på ett samlat och fantasifullt sätt. Nutida betyder i sammanhanget att musiken har funnits i åtminstone trettio år, och nu kanske kan kallas traditionell modern. Antingen korthuggna fraser där de jagar varandra i tafattlekar, eller så drar de ut spelet mot dronetoner och eftertänksamhet med blås och stråke. Biggi Vinkeloe på altsax och flöjt. Kul med flöjt igen.
Aura Via Appia visar upp ett brett spann, där Mozart-tolkningen sticker ut, och konceptet får skivan att spreta, vilket kanske är meningen. Musik har många olika rötter och Mozarts komiska operastycke tonar till slut ut, allvarlig som en gammal psalm.