Mehmet Polat Trio

Dela den här recensionen:

Polare till lutenisten Mehmet Polat på denna skiva är Dymphi Peeters på västafrikansk kora och Sinan Arat som spelar ney, en speltekniskt inte helt okomplicerad men mångfacetterad flöjt vanlig i Turkiet och närliggande länder. Intressant på pappret och långt mer spännande ljudmässigt. Måste erkänna att det inte riktigt är mina favoritinstrument eller musik jag vanligtvis önskar lyssna på, men det magiska ljud denna trio bringar fram på sina instrument får mig att falla ganska pladask. Influenserna är många, ibland finns lite jamaicanska baktakter, som i Neşet. Lite glada västbulgariska tongångar tycker jag mig höra också.
Arrangemangen består ofta av en förhållandevis kort grundmelodi, ibland nästan minimalistiskt liten, som sedan byggs ut med improvisationer på framförallt Polats luta. Peeters och Arat sekunderar, som det heter i folklig fiolmusik. Jag kommer osökt att tänka på Evert Taube när jag hör musiken, inte tack vare harmonierna eller melodierna, utan för att Polat och Taube har lutan gemensamt och att de båda inspirerats av all världens musik. Ordet luta härstammar för övrigt från det arabiska namnet l’oud som betyder träet.