9Bach

Dela den här recensionen:

9Bachs kompositioner lever i gränslandet mellan trip-hop och traditionell walesisk musik. Mellan modern teknologi och musikens urkraft. Ibland väger det över åt ena hållet – den genomträngande basen på påminner om Massive Attack, sången om Portishead – och ibland åt det andra – som den traditionella sången Si hwi hiw som framförs över loopade röster. Så riktigt traditionellt blir det inte heller med 9Bach. De har alltid en egen vinkel, ”så vi inte har tråkigt”, förklarade sångerskan Lisa Jên på konsert i Manchester, nyligen.
Anian är 9Bachs tredje album. Där förra albumet tog avstamp i norra Wales karga, bergrika gruvlandskap, går Anian mer inombords, till känslor, eller ‘vibbar’ – ”det där som får det att klicka mellan människor, som skapar livslång vänskap, eller känslan av att höra hemma på en viss plats. Det är Anian”, förklarar Jên.
Alla sångerna framförs på walesiska, med Lisa Jêns röst svävande som en överprästinnas, till synes rabblande obegripliga, men magiskt vackra mantran. Viskande, besvärjande, intimt. Det är hypnotiskt, musiken repetitiv. Och det är mycket vackert. Även när basen pulserar som mest.
Texterna och sångmelodierna kommer från Jên och musiken är ett samarbete mellan henne och Martin Hoyland, som också svarar för stämningsskapande gitarr och hackbräde. Ali Byworth (trummor, slagverk), Dan Swain (bas), Esyllt Glyn Jones (harpa, sång) och Mirain Haf Roberts (sång, piano, hackbräde) drar sina respektive strån till denna magiska, exotiska och rörande stack.
I stället för att översätta texterna har elva kulturpersoner fått var sin sång förklarad för sig, och har sedan bidragit med sina tolkningar av dessa. Dessa tolkningar finns med i cd-häftet och framförs dessutom, av folk som Peter Gabriel och skådespelarskan Maxine Peake, på en medföljande cd.