Lina Nyberg

Dela den här recensionen:

Ja, hur ska genren annars beskrivas? Vad Lina Nyberg än sjunger, komponerar och/eller arrangerar blir resultatet hennes. Nu har hon gett sig upp i rymden, för att betrakta jorden ovanifrån.
Dubbelalbumet Aerials fortsätter på elementtemat från föregående album The Sirenades, där elementet var hav och vatten. Aerials bägge cd-skivor, Space och Birds, är helt olika men hänger ändå ihop. Den första ägnas främst åt fundamentala tolkningar av standardlåtar som Fly me to the moon, A nightingale sang in Berkeley square och Bye bye blackbird.
Grunden byggs med erfarenhet från Nybergs konserter med dels sin nuvarande grupp (Cecilia Persson, piano, David Stackenäs, gitarr, Josef Kallerdahl, bas, och Peter Danemo, trummor/elektronik) och dels duon med gitarristen Stackenäs. Fundamentalt betyder att de improviserar: tolkar fritt. Lina Nybergs personlighet är i centrum men det hörs tydligt att hon lyssnar på de övriga, att hennes sång påverkas av medmusikerna. Särskilt spelar hon, snarare än sjunger, i duett med gitarren. Två favoriter: brasilianska Tico tico går i så långsamt tempo att den förvandlas till en berättelse i stället för latindans och hennes egen Migration har en text om vandrande migranter. I den senare medverkar Vindla String Quartet, som Nyberg samarbetat med på nästa cd.
Kompositioner för stråkkvartett. Så låter det faktiskt – som jazz. Men så låter det inte – som tonsatt. Toner är ju en sak; musik något annat. Caroline Karpinska, violin, Maria Bergström, violin, Elina Nygren, viola, och Gerda Holmquist, cello, låter tonsättningarna passera genom kropp och själ innan de kommer ut igen via instrumenten. Toner möter sång, som möter toner. Nybergs röst strävar inåt jazzen och blir mer av jazzsång än tillsammans med jazzmusikerna.
Två hyllningar till kvinnor i rymden: kosmonauten Valentina ”Chayka” Tereshkova och piloten Amelia Earhart. Också ett par tolkningar, bland annat Like a sick eagle av Charles Ives. Vackert runt en rytm som pulserar mer än man tror man hör – men framför allt är Lina Nybergs sång och musik som en ändlös rymd. Där ryms så mycket, spelas, sjungs och berättas, att man nog aldrig kommer att upptäcka allt.