Skivrecension

Mångfacetterad hybridmusik

Baloji

137 Avenue Kaniama

Skivbolag: Bella Union
Recenserad av: Maria-Kaisa Jurva

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Sällan hör man rytmer som är så mättade av influenser: afrobeats från Kongo, Nigeria, Zimbabwe och Ghana blandade med hiphop, rap, funk, soul och jazz – till och med opera finns där, flerstämmiga körer och spoken word. Lägg därtill lager av olika instrument, syntar och samplingar av elektronisk musik, då börjar man närma sig vad man skulle kunna kalla för balojinsk ljudmiljö. Resultatet då? Rytmer där lyssnaren inte bara förväntas lyssna, hen ska dansa också. Ta låten Bipolaire som ett exempel. Vem kan stå still?
Baloji föddes i Kongo men växte upp i Belgien från unga år. Länge var han avskärmad från sitt afrikanska ursprung tills det började ticka i kroppen. Nu blommar det för fullt, energin i musikskapandet och viljan att kommunicera går inte att ta miste på. Och han har tänkt till, skriver socialt medvetna och kritiska texter på franska om exempelvis samhällsvärderingar och normer som sätter vissa människor i marginalen. Låten Spotlight ifrågasätter det massmediala samhälle vi lever i, att vara nåbar och synlig dygnet runt via sociala medier.
En del av de längre, cirka tio minuter långa låtarna är på gränsen till för långa. Nerven i musiken sinar och till slut liknar de mer spoken word-poesi. Men på det stora hela ett lysande album, mångskiftande och hypnotiskt.