Sirus
Klubb Ankaret på Porter Pelle, Göteborg, 26 september
Svensk-fransk-belgiska Sirus på ett höstmysigt Porter-Pelle visar sig vara genremässigt svårt att beskriva, men blandar man champagne med Carnegie porter kan det bli hur vedervärdigt som helst, eller så gifter det sig såsom två så skilda drycker aldrig gift sig förut. Så skedde här och det blev till en oförglömlig och emellanåt magifylld kväll som lockar till fortsatta besök på klubb Ankaret – vars första ordinarie konsert för hösten detta var.
Sirus består av nyckelharpisten Josefina Paulson, Jonas Åkerlund på fiol, säckpipa, gitarr och härjedalsflöjt, durspelande Sophie Cavez och sist men inte minst Baltazar Montanaro som spelar barytonviolin, femsträngad, och övriga musiker får ursäkta men på något sätt är det Montanaros specialgjorda stråkinstrument som ger intryck av att skapa gruppens så egna klang. Vilket visas inte minst i avslutningslåten, en ganska lång historia med improvisationer på barytonfiolen.
Vanligtvis inte något jag skulle jubla över men hade jag bara kunnat med hade jag gjort det. Som stor kontrast får vi som extranummer Pippi Långstrump, när hon var i Bretagne . Influenserna är annars barocka, mycket tack vare stråkarna, men givna inspirationsområden är också Västmanland och Frankrike. I princip.
Bandet påpekar att de blandar traditionellt, egenskrivet och improviserat men för att vara det sistnämnda är det osedvanligt tajt. Förutom slutnumret är det ganska fritt från uppseendeväckande soloprestationer även om Åkerlunds säckpipa utmärker sig aningen redan när den stäms. Kring instrumentet, problem med stämningen och dess rörblad skämtas och publiken skrattar när den låter som säckpipigast men faktum är att det där anas lite bulgariska disharmonier och dessa finns säkert i ryggmärgen hos denne multiinstrumentalist.
Paul och John hade inte varit The Beatles utan Ringo och George, och så funkar detta band också. En kvartett skickliga musiker men som tillsammans blir något unikt.
text & bilder: Bengt Edqvist
