AnnaMy

Dela den här recensionen:

AnnaMy skriver själv att hennes tid i Adolf Fredriks musikskola lyckades bryta ner varenda musikalisk cell till en grå, lös degmassa. Gudskelov har hon sedan länge kommit därifrån och den deg hon bakat den här skivan av är mustig samt smak- och näringsrik. AnnaMys debutalbum innehåller sju låtar på engelska och en på svenska. Tillkomna för att lätta på trycket emellanåt. Och det märks. Det finns en angelägenhet i det hon gör som många låtskrivare aldrig kommer i närheten av. Det känns att hon själv har behövt de sånger hon skrivit. Det gör att de också når fram, på riktigt, till lyssnaren. Det är lättlyssnat utan att vara tillrättalagt. Det låter både folkligt akustiskt och poppigt. Arrangemangen är spännande och ibland fulla av skrammel och bus. Att jämföra ska man kanske låta bli när AnnaMy står så stadigt själv, men tidiga Joni Mitchell spökar på ett underbart sätt emellanåt. Favoriter bland idel bra låtar är den enda svenskspråkiga låten Stegen samt Dig my grave.