The End

Dela den här recensionen:

Efter två tidigare album på brittiska etiketten Rare Noise kommer den norsk-svenska kvintetten med rörblåsarna Mats Gustafsson och Kjetil Møster, gitarristen Anders Hana, trumslagaren Børge Fjordheim och sångerskan Sofia Jernberg nu med ett tredje – präglat av samma svårplacerade smältdegel av jazz, avantrock och noise som på tidigare skivor.

Det är rejäl power i ljudbilden, vilket dock är mer ett resultat av det ofta påträngande basspelet än Gustafssons och Møsters förhållandevis – och förvånansvärt – återhållsamma spel på (oftast) barytonsax respektive tenorsax. Över den inte sällan snårigt formulerade musiken seglar Sofia Jernbergs starka röst som en sammanhållande, accentuerande och förlösande kraft. 

Av de sju låtarna här, som varierar i längd mellan minutenkorta Smokey black och 13 minuter långa Snow, är det mindre grad den omarbetade versionen av Rigmor Gustafssons Winter doesn’t end utan mer tolkningen av violinisten Sudan Archives (Brittney Denise Parks) Black Vivaldi sonata som lämnar det starkaste intrycket.

Ljudbilden är spretig så det förslår, och även om det givetvis finns stunder när det mångfacetterade konceptet med metal doom som en av ledstjärnorna känns klockrent, lyssnar jag nästan varje dag i veckan hellre på The Ends första album Svårmod och vemod är värdesinnen från 2018.