Enrico Rava Fred Hersch

Dela den här recensionen:

Om Jerome Kern, den gamle galoschen och musikalsnillet, hade hört Enrico Ravas och Fred Hersch version av hans The song is you hade han med all sannolikhet trott att det rört sig om ett missförstånd. Eller att notbladen kanske hade placerats upp och ned.

Thelonious Monk hade, å sin sida, säkert varit nöjd med Ravas och Hersch tolkning av ’Round midnight.

Men trumpetaren Rava och pianisten Hersch är förstås inte ute efter att tillfredsställa något annat än den egna nyfikenheten. Hur håller det här melodimaterialet om man tänjer det? Hur beter det sig när man bryter upp harmonistrukturen i fragment?

Det börjar beskedligt med Antonio Carlos Jobims Retrato em branco e preto, här och var igenkännlig och varligt hanterad av Ravas flygelhorn och Hersch mjuka piano. Den följs av stycket Improvisation, knappast det svängigaste utgivet på ECM.

Det är med George Bassmans I’m getting sentimental over you som dekonstruktionen börjar på allvar. Den fortsätter med Kerns pärla från 1932 (musikalen Music in the air) … och det är ganska så … underbart ändå.

Rava och Hersch utför sina experiment i en atmosfär av lyrisk värme. Fred Hersch-originalet Child’s song får en förhållandevis respektfull duvning, även om Rava förstås tar den på en åktur. I sin helhet hör styckets sju minuter till skivans bästa stunder. 

Ravas korta och kärnfulla The trial följs av Monks Misterioso och nämnda ’Round midnight. Monk passar bra för Ravas och Hersch forskningsexpeditioner; hans musik har det på något sätt i sig redan från början.  

Dessutom tappar de två aldrig spåret, låter oss aldrig vandra utan att då och då hitta några stenar lutade mot varandra som vägmärken. Det är en fin gest. Och när Rava packat ner sitt instrument och tillsammans med Hersch lämnat studion i Lugano kan vi alltid gå fram och vända på notbladen igen.