Adam Bałdych

Dela den här recensionen:

Violinisten Adam Bałdych skriver i cd-häftet hur han i arbetet med detta album låtit sig inspireras av åttioårsminnet av andra världskrigets slut, slutet på förintelsens groteska tragedi, men även av vår samtid plågad av krigets fasor som om vi ingenting har lärt. Bałdych kallar detta album en protestsång mot krig och ett upprop för fred i världen.

Med sin fenomenala kvartett (trummor, bas, sax och piano) rör sig Bałdych lätt och ledigt inom den moderna fusionjazzens gebit och flirtar elegant med både klassiska inslag och folk. Genesis låter som Arvo Pärt i jazz-skrud. Canon är en ljuvlig Philip Glass-pastisch.

Jag tycker Bałdychs budskap hörs klart och tydligt, låtarna glöder av intensitet och tycks vilja konfrontera sorgen och rädslan för att snart läka bort dem med hjälp av musikens helande kraft.

Alla låtar leds av Bałdych med sin renässans-violin vars ton nog är den fylligaste och hjärtligaste jag någonsin hört. Om bara världens krigshetsare kunde höra på denna violin skulle freden kanske komma, drömmer jag.