Issam Hajali

Dela den här recensionen:

Fascinerande skiva som skivbolaget Habibi Funk grävt fram i jakten på bortglömd musik från Mellanöstern och Nordafrika. Issam Hajali tvingades fly Beirut i början av det libanesiska inbördeskriget och tillbringade ett år i Paris där han tillsammans med en landsman och folk från Iran och Frankrike under en dag hyrde en studio och spelade in musik som släpptes på kassett i knappt hundra exemplar. Musiken spreds främst till vänner och bekanta när han återvände till Libanon. Senare blev Issam Hajali medlem i det framgångsrika bandet Ferkat Al Ard. Musiken är Medelhavsdoftande singer-songwriter-pop av sjuttiotalssnitt, lite folkrock, lite jazzharmonier, och så inslagen av den persiska cittran santur som skapar en säregen atmosfär i mötet med de mjuka melodierna, vemodiga syntslingor och Issam Hajalis försiktiga sångröst. Texterna är på arabiska, delvis är det bearbetningar av dikter av den palestinska poeten Samih al-Qasim (1939-2014). Jag gillar samtliga sju låtar, men det centrala spåret är den inledande, tio minuter långa Ana Damir El Motakallim, med flera olika melodiska trådar som snyggt flätas samman.