Olli Ahvenlahti

Dela den här recensionen:

Eurovision Song Contest behöver inte betyda nådastöten för din kredd. Finska pianisten, Fender Rhodes-klinkaren och kompositören Olli Ahvenlahti dirigerade orkestern för Finlands bidrag åren 1990-1998, med undantag för två år då Finland inte deltog, men då ingick han i stället i kommentatorsteamet i tv.

Detta har inte hindrat Olli Ahvenlahtis egen musik från att bli ansedd som hipp och cool internationellt, med fans som Gilles Peterson och Kenny Dope. Skivorna från 1970-talet har grävts fram som exempel på de pärlor som står att finna inom jazzfunk, fusion och latinjazz när du rotar tillräckligt djupt i okända skivbackar, bortom det angloamerikanska.

70’s revisited heter en platta Ahvenlahti gjorde med tenorsaxofonisten Eero Koivistoinen och Oulu All Star Big Band för tio år sedan, och det är lite så nu med. Mirror mirror återspeglar musiken från de där tidiga årens cratedigger-reliker, som 1975 års Bandstand och The poet från året efter. Olli Ahvenlahti, som fyller 75 i augusti, uppdaterar försiktigt sitt 1970-talssound i en jazz som ofta är soft och mjuk i kanterna.

Olli Ahvenlahti New Quintet är skonsamma för öronen, med ypperligt finlir av trumpetaren Jukka Eskola (som även trakterar flygelhorn på skivan), saxofonisten Joonatan Rautio, basisten Ville Herrala och batteristen Jaska Lukkarinen. Medlemmarna tillåts ta plats i idel Olli Ahvenlahti-kompositioner.

Och visst dras tempot upp ibland, som i Paint it blue och Rhythm and rhymes, då det blir jazzklubbsfunkigt. I en låt som The opening game kan atmosfären på ett Nefertiti eller Fasching praktiskt taget kännas i luften.

Musiken på Mirror mirror är långt ifrån Eurovision, men vi har ändå en vinnare.