Aki Rissanen

Finske pianisten och kompositören Aki Rissanen har vi kunnat höra med Verneri Pohjola och Dave Liebman, men han har en räcka album i sitt eget namn också. Imaginary mountains heter det senaste ihop med hans långvariga samarbetspartners: kontrabasisten Antti Lötjönen och batteristen Teppo Mäkynen. 2026 innebär tioårsjubileum för den här trions debut på brittiska Edition Records, och under snart två decennier har Rissanen hunnit med både solopianoskivor, musik till teater, animerad film och Muminutställningar, samt att experimentera med ambient-minnande ljudbilder och det märkliga instrumentet Omniwerk.

Han återvänder dock alltid till sina kära triokamrater. Den här gången färgas musiken av expressionistiskt målande penseldrag och av Rissanens bruk av ett elektriskt grand piano. Ett Yamaha CP-70, för att vara exakt. Pianofingrarna kan jobba snabbt och skickligt i en rytmiskt komplex låt, medan Rissanens karaktäristiska andningspauser – där en effektiv tystnad får komma till tals några sekunder åt gången – verkligen lyfter ett spår som No regretz. Ett annat stycke får titeln For E, som i Erik Satie, men låter inte särskilt mycket som den legendariska franska minimalisten. Förutom lite kvickt gymnopediskt tangentströssel på sina håll.

Aki Rissanen lyckas vara sin egen genom hela Imaginary mountains, och visar med all önskvärd tydlighet att Finland ej blott är ”de tusen sjöarnas land”. Där finns berg också, både imaginära och högst verkliga, och den här skivan är ett rungande bevis att Rissanens trio klarar att bestiga åtminstone de förstnämnda. Här och nu når den finska jazzen en ny platå.