Navarra

Dela den här recensionen:

Det händer titt som tätt att artisters musik beskrivs som originell, genrebrytande och med ett svängigt groove. (Vad betyder ens det sistnämnda?) Men det finns några grupper där dessa slitna beskrivande uttryck faktiskt stämmer, och en av dem är Navarra.

Första gången jag hörde Navarra var på en liten festival i Blekinge för runt tio år sedan och hela publiken var överväldigad. Det är inte ofta man blir golvad av musik men Navarras sätt att framföra sin musik på är så oerhört öppen, ärlig och direkt, det går inte att stå emot. På texterna kan man höra att Navarra blir äldre och lite klokare, annars är det lätt att känna igen gruppens ljudbild. Och visst, på ett sätt kan jag sakna att jag inte blir överraskad av detta deras tredje album, men jag är så imponerad av musikernas olika röster och vad de bidrar med till helheten att det är okej att överraskningsmomentet uteblir. Jag känner mig hemma.

Arvid Kästel på piano, Erika Risinger på fiol, Carl-Johan Groth på trummor och Sofia Kunze på sång, de är lika viktiga allihop, har varsin röst men samtalar så oerhört vältaligt med varandra. Inspelningen och mixningen har också hjälpt till att lyfta fram allas röster utan att någon tar över. En extra eloge måste ändå ges till Sofia Kunzes textning, man hör vartenda ord. Mycket imponerande.