Peter Somuah

Dela den här recensionen:

Ny chans att höra musik av Peter Somuah. Nio låtar och ett litet föredrag. Jag gillar inte talade spår på musikplattor, man lyssnar bara en gång och sedan hoppar man alltid över. Talet handlar om framväxten av highlife-genren. Överlag är musiken ganska enkel och lättsmält. Men det mer kreativa och överraskande glimmar till då och då, eller faktiskt ofta. Kul afrojazz. Kolonialismen och dess kvardröjande utvecklingsförlamning skildras i Mental slavery där trumpetaren, kompositören och arrangören Peter Somuah själv pratsjunger, inte rappar, pratsjunger är ett bättre ord för det han gör. 

Begreppet highlife syftade först på att det framför allt var en engelsk kolonial elit som anställde musiker och bad dem spela valser och populär västerländsk musik. Och så blev det en mix som växte fram. 

Den här skivan fångar upp traditionerna och vrider dem till något modernare. Peter Somuah lägger fin trumpetjazz ovanpå de västafrikanska rytmerna. Musiken är inte inspelad i Ghana som man skulle kunna tro, utan i Berlin-Neukölln med musiker som bär holländska namn och spelar på vintage akustiska instrument. 

Somuah lever i Holland till vardags. Efter inspelningarna la man sångpålägg med legendariska röster hemma i deras vardagsrum i Ghana. Resultatet blev en jazzig tolkning av traditionerna, ett slags soft filosoferande jazzskalle i en dansande rytmisk kropp.