Gush

Dela den här recensionen:

Det har gått mer än trettio år sedan trion Gush med saxofonisten Mats Gustafsson, pianisten Sten Sandell och trumslagaren Raymond Strid inledde sin bana på improvisationsmusikens arena. Skivdebuten skedde vad jag vet med det skönt utflippade albumet Tjo och tjim, som spelades in på Fylkingen 1989 och gavs ut på Dragon året därefter. En skiva som till stor del är färgad av Sven-Åke Johanssons uppiggande medverkan som kompositör, recitatör och dragspelare.

I samband med trettioårsjubileet spelade Gush under tre kvällar i november 2018 på klubbar i Krakow, varav två på Alchemia i stadsdelen Kazimierz och en på Manga. Det är också dessa inspelningar som nu finns utgivna på den polska skivetiketten Not Two i en nätt förpackning omfattande tre cd med en total speltid på dryga två och en halv timme.

Förutom trion Gush medverkar i olika nummer även gäster som Sofia Jernberg med sin röst, Anders Nyqvist på trumpet, Philipp Wachsmann på violin, Christine Abdelnour på altsax, Peter Söderberg på luta och gitarr, Jörgen Adolfsson på rörblås och Sven Åke Johansson på virveltrumma och röst.

Musiken ruskar naturligtvis om rejält, men är trots sin improvisatoriska karaktär ändå förvånansvärt lättillgänglig. Och inte minst varierad, vilket bidrar till att utgåvan också utgör en perfekt inkörsport till en tonvärld definitivt värd att utforska vidare. 

På den första skivan är det framför allt den längre varianten (närmare sexton minuter) av stycket From sounds. And sounds. Repeat, där även Jernberg och Nyqvist medverkar, som sticker ut med sin frenesi och kraft. Även på skiva nummer två är likaså det längsta stycket (dryga nitton minuter) …a sound, där Wachsmanns violin och Abdelnours altsax förstärker, som utsöndrar mest intensitet.

Samtidigt är det förmodligen den tredje skivan jag helst återkommer till, eftersom där finns höjdpunkter som Stockholmsdåren dom aldrig fick fatt på och Ajax med en 75-årsfirande Sven-Åke Johansson i centrum och det braskande stycket Gush before Gush där Jörgen Adolfsson kompletterar trion i musik med orientalisk doft.

Ändå hade det här aldrig blivit av utan stommen i Gush med Mats Gustafssons fenomenala spel på allehanda saxofoner och flöjt, Raymond Strids excentriska trumspel och Sandells särpräglade pianospel.