Mammal Hands

Mammal Hands ingår i en alldeles särskild falang inom den brittiska jazzscenen som växt sig synnerligen stark de senaste åren. Den Norwichbaserade trion, som består av brödraparet Nick och Jordan Smart samt den nye trummisen Rob Turner – med ett förflutet i GoGo Penguin – spelar en filmisk och neoklassisk jazz som inte sällan omfamnar inslag från exempelvis ambient, avant-garde och elektronisk minimalism. Vega Trails, Portico Quartet och redan nämnda GoGo Penguin är andra akter som delar genreuttrycket, där den dynamiska atmosfären och det cirkulära förhållningssättet till såväl melodier som rytmer framträder som de allra tydligaste särmärkena.

Just Mammal Hands framträder på Circadia alltmer som strömningens huvudsakliga galjonsfigurer, och det sjätte studioalbumet i ordningen markerar med tydlighet hur den nytillkomne trumslagaren fått trion att gravitera mot ett mer beatdrivet sound. Rytmerna, som emellanåt minner mer än en del om triphop, är pulserande och expansiva, med ett driv som stundtals rentav känns postrockigt. Över det pigga beatet ligger emellertid alltjämt pianots cirkulära figurer som albumets emotionella kärna, medan saxofonens instick både känns lyriska och ceremoniella – två grundstenar som varit Mammal Hands trogna sedan debuten.

Sammantaget är Circadia ett album som förenar gruppens meditativa grunduttryck med en nyfunnen rytmisk vitalitet – ett verk som både fördjupar och förnyar Mammal Hands särpräglade universum.