Kasper Agnas

Dela den här recensionen:

Medlemmarna i Agnas-släkten är aktiva som få, vilket vi kan utröna på flera ställen i senaste numret av Lira. I vanliga fall hör vi Kasper Agnas som gitarrist med musiker som Julia Strzalek, Susana Santos Silva, David Stackenäs och Joakim Milder, eller i släktbandet Agnas Bros. Här träder han fram i rollen som kompositör, och han försöker fråga evigheten genom musik.

1305 är på många sätt annorlunda än 2021 års sologitarrskiva Grain. Den nya skivan består av två stycken av disparat karaktär. Imber klockar in på strax över sex och en halv minut. Ett envetet, repetitivt stycke, där tonerna liksom stannar och studsar fram och tillbaka innan rörelsen fortsätter. Det är skrivet för en större ensemble om fjorton personer. Kasper Agnas spelar gitarr ihop med fyra andra, plus improvisationsmästaren David Stackenäs på resonatorgitarr. Addera två kontrabasister i Mauritz Agnas och Vilhelm Bromander, samt trumpet, piano, bastrumma och fem personer på handklapp. Inte lättuggat precis, men efter några lyssningar händer här saker.

Little towels of air, warm and wrapping against the heart känns som raka motsatsen. Stycket är precis över kvarten långt, med en titel lånad från en novell av Tao Lin, och här möter vi Johan Graden ensam vid pianot. Författarens förnamn Tao gör sig påmint, eller om det är zen. Betydligt lugnare är det i alla fall, men lika obevekligt kompromisslöst på sitt eget vis.

Kasper Agnas säger att han hoppas att lyssnaren kan skapa sina egna former ur den här väldigt annorlunda strukturerade musiken. En utmaning i dagens värld. Bara det är värt applådera, vare sig du är ensam eller har fem personer på handklapp.