! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Redaktionsbloggen

Undervattensstämningar på Strand

Jessica Pratt
Allah-Las

Debaser Strand, tisdag 1 september 2015

Drömlika undervattensstämningar sköljer långsamt över publiken på Strand. I ett blåskimrande, akvatiskt accentuerande ljus sitter hon och spelar på sin akustiska gitarr. Freakfolk brukar dylikt ibland etiketteras men det är en konstig och missvisande syftning, åtminstone i Jessica Pratts fall.
Snarare så gör Pratt en hypnotiserande folkpop med små medel. Med ackompanjemangshjälp av en snubbe på elgitarr kör hon sina låtar i det färgstarka halvmörkret. Att hon lyssnade på mammans Tim Buckley-skivor i tidig ålder går faktiskt att ana i den Los Angeles-baserade artistens egna låtar. Där finns också drag av psykedeliskt tintad folk – tänker bland annat på Karen Dalton och Joni Mitchell – och jag hör även långsamma ekon av tidigt brittiskt 1980-tal så som det lät på indiescenen mellan tidiga Tracey Thorns späda sånger och Cocteau Twins-gardets atmosfäriska ljudsjok.
Många i publiken är på klubben för att höra kvällens huvudakt, Allah-Las, så det är tämligen lätt att smyga fram mot scenkanten. Och det är där upplevelsen blir som starkast. När musiken tillåts omsluta en på ett helt annat sätt än vid bardisken eller längre bak i lokalen.
Tim Presley (känd som – och i – White Fence) har alltid stöttat Jessica Pratt i hennes karriär. Det är lätt att förstå hans entusiasm. Lyssnare som gillar både Mazzy Star och Joanna Newsom kan hitta mycket gott i Jessica Pratts musik.
Allah-Las avslutar kvällen med en hejdundrande övertygande spelning. Los Angeles-kvartetten är fem man på scen, och killen på congas och andra slagverk förstärker verkligen intrycket. Lite latin på sina ställen, till och med.
Annars är Allah-Las garagepop, Nuggets, psychedelia, folkrock som den lät längs med de bästa klubbarna på Sunset Strip för ett halvt sekel sedan. The Byrds, Love, Beau Brummels och annat sys dock sömlöst in i den högst organiska musikväv Allah-Las draperar oss i. Ljudet är fenomenalt klart och tydligt och sammanslaget med bandets känsla för nyanser och avvägningar gör det konserten extra övertygande. Ljusshowen och bandets humör känns också helrätt.
En helkväll.
Timo Kangas

Annonser