Redaktionsbloggen

Två av vårens starkaste svenska jazzalbum – recensioner på webben nu!

17 jun 2015

Att svenska jazzsångerskor generellt håller skyhög klass är ingen nyhet – men under våren har två av dem lyft sig själva till än högre nivåer.

Senast var det Mimi Terris som valde att Flytta hemifrån för att hitta sig själv i ett välbekant men ändå högst eget uttryck – eller som Liras recensent Bengt Eriksson skriver: ”På sitt nya album Flytta hemifrån har Mimi Terris skapat sin egen nisch inom svensk jazzsång. Ja, det är som om hon placerar hela Sveriges kvinnliga jazzsånghistoria i nutiden.”

Läs hela hans recension här.

Och tidigare i vår gjorde Ida Sand det till synes omöjliga, närmast vanvettiga, att tolka Neil Youngs låtskatt i snygg jazzskrud. På Young at heart ger hon och ett band med bland andra Dan Berglund och Ola Gustafsson (på tjocka respektive tunna strängar) sig på låtar som Hey hey my my, Woodstock, Cinnamon girl och Only love can break your heart.

Liksom merparten av kritiker trodde jag ärligt talat inte på projektet. Det bara måste ju falla hopplöst platt? Eller som kollegan Jan Gradvall skrev: ”En jazzsångerska, tillika pianist, som tolkar Neil Young? Alla knappar i mitt huvud som indikerar skepticism, cynism och misstänksamhet tänds och börjar frenetiskt varningsblinka.”

Eller Liras egen Bengt Eriksson: ”Ett projekt à la dödspilot.”

Men de som föll platt var ju vi, för hon rodde hem det med den äran. Tunga brittiska tidskriften Jazzwise kallade skivan ”djupt imponerande” och skrev bland annat: ”Det som imponerar mest är hur Sand gör sångerna till helt hennes egna […] som vore de skrivna särskilt för henne.”

Läs hela Bengt Eriksson recension här.

PL

 

Annonser