Taraf De Haïdouks
Berg 211, Göteborg, onsdag 30 oktober 2013.
Den tionde Planetafestivalen inramas av två storheter inom romsk musik. På söndag avslutas festivalen av sydfranska Gipsy Kings medan rumänska snabbspelarna Taraf De Haïdouks invigningsspelar, i den märkliga lokalen Berg 211. Så stora är bandet numera att man har förband, här den lite mer stillsamma trion Orcestar Balkan som kanske inte är världens mest tekniska men känslan och passionen finns där definitivt. Funkar oerhört mycket bättre än de lättglömda sångare med gitarr som försöker värma upp inför kända rockmusiker. Kvällens huvudnummer mottages också som de stjärnor de faktiskt är numera, här i aningen minimerad konstellation bestående av Marin Manole på välspelat och ibland lite dissonant dragspel medan Costel Ursulet lägger en snabb rytmisk grund med sin cimbalom, eller hackbräde om man så vill, tillsammans med Gigel Neagus kontrabas. Constantin Lautaru sköter andrafiolen och enstaka sånger medan Gheorghe Anghel är solofiolstjärnan från första till sista 64:e-delen. Konserten har mer drag av jamsession, eller kanske buskspel, än klassiskt konsertframträdande, inte ett ord yttras mellan låtarna, men jag tycker mig känna igen den berömda Lärkan, La Ciocarlia. Det är mycket Anghels konsert, han kvittrar snabbt med sin fiol och de andra hakar på, snabbt och suggestivt så det förslår, i princip samma tempo hela tiden, bortsett från några lugna intron. Ibland hänger kompet inte riktigt med i svängarna men vad gör det när dom och vi har roligt och svettiga kroppar kan mötas på dansgolvet i den lite konstiga lokalen. Berg 211 är ett bergrum som är ganska stort men framför allt långt och oregelbundet vilket gör att alla får trängas på det lilla dansgolvet framför scenen för att se bandet. Och lågt är taket, något som ger publiken en härlig känsla av att vara ett med bandet när det rusar på i sina snabba, snabbare och snabbaste låtar.
Bengt Edqvist
