Nathan Bowles

Dela den här recensionen:

I grunden är Nathan Bowles pianist och trummis, men de senaste tio åren har banjo successivt blivit huvudinstrument. Vänner av amerikansk undergroundmusik kanske känner till honom från bandet Pelt vars mest kända medlem var gitarristen Jack Rose som gick bort alldeles för tidigt 2009. Pelt ägnade sig till en början åt dronebaserad improvisationsmusik, men folkmusiken tog allt mer plats, och det är där Nathan Bowles befinner sig i dag, i ett kreativt möte mellan stilar och uttryck.
Whole & cloven är tredje soloskivan, banjospelet är i centrum; han spelar enligt clawhammerteknik och har en rytmisk spelstil, där säkert slagverksbakgrunden spökar. Men det finns även ett minimalistisk pianostycke, Chiaroscuro, på ett sätt en total kontrast mot resten av skivan samtidigt som det hänger ihop med banjomusiken, som pendlar mellan att vara traditionell och framåtblickande.
Jag har en invändning: sången på Moonshine is the sunshine, en låt hämtad från Jeffrey Cains kultplatta Whispering thunder från 1972, är inget vidare. Men den passar in i helheten, som en avslappnad singer/songwriter-bagatell, innan musiken ger sig ut på långa, filosofiska vandringar, inte minst på den elva minuter långa I miss my dog, som ringlar iväg som en flod.