Erik Wennergren

Dela den här recensionen:

I varje litet samhälle med självaktning finns det (minst) en talangfull singer/songwriter. Det blir därför väldigt många som slåss om utrymmet och jag tänkte ägna lite plats åt att argumentera till Erik Wennergrens fördel – för övrigt trubadurambassadör för lilla, lilla Undersåker, åtta mil utanför Östersund.
Oavsett om det kommer naturligt eller är ett resultat av ändlös korrigering har Wennergren insett kraften av starka, enkla melodier. Det gäller både den ändlöst ekande smörsångsballaden The meadow och den Fleet Foxes-fluffiga Leave this body. Albumet Where my dreams grow lyckas också hitta variationen och inte minst en närande touch av värme i sitt eget mikrokosmos av folkpop. Egentligen ska jag väl inte önska degenerering men om jag ska gå in på skivans svagheter så tenderar den ibland att vara lite för smart, eller rättare sagt stilren, för sitt eget bästa. Habilitet är ett mynt med två sidor och en artist med potential har inte råd att vara tråkig.