Filip Augustson

Dela den här recensionen:

Den musik som basisten och kompositören Filip Augustson skapar tillsammans med sin trio är inte av det lättillgängliga slaget. Hans egen bas, Christopher Cantillos trummor och Eva Lindals fiol bildar en egen klang med ett eget språk. Lindal låter inte som andra jazzviolinister, sådana som Asmussen, Grappelli eller Ponty, för att ta några exempel. Hennes ton är torrare, emellanåt nästan smärtsam. Men i Augustsons kompositioner ger den en stark effekt. Kompositionerna kräver alltså sin lyssnares tålamod och tid. Här finns inget som helst utrymme för slölyssnande. Djup koncentration krävs hela tiden och jag har ännu inte orkat lyssna igenom skivans 51 minuter i en följd. Men bit för bit faller den på plats.