Laura Ellestad

Dela den här recensionen:

Förr som nu är hardingfelan i Norge en omhuldad och kraftfull del av folkmusiken. Genom tiderna är spelet väl dokumenterat genom en räcka av mästerliga solospelmän som satt spår. Under den stora norska utvandringstiden, 1825-1925, emigrerade runt sextio hardingspelmän från bygderna i Valdres till Nordamerika. Instrumenten och låtarna kom sålunda att ljuda långt ifrån sitt gegrafiska ursprung men bevarade sin särart även i det nya landet.
Detta visar Laura Ellestad, som själv är en aktivt drivande hardingspelman och genom musiken inflyttad till Norge från Kanada. Hon har haft några av de ledande norska spelmännen som läromästare, är utbildad pedagog och i sin forskning vid Norges musikhögskola fördjupar hon sig i de utvandrade spelmännens liv och förflyttningar.
Här på sin första soloskiva koncentrerar hon sig på repertoaren efter de fem främsta bland dessa; Arne Steinsrud, Trond Eltun, Bendik i Nø’n, Knut Sjåheim och Oscar Hamrey, som alla levde under 1800-talet. Laura Ellestad lyfter fram ett mycket tidigt låtmaterial från Valdres som annars skulle ha försvunnit i glömska.
Laura Ellestads tolkningar av dessa hemvändande slåttar innebär för henne att med sin egen spelteknik placera sig i den äldre speltradition som musiken vilar på. Det är lätt att uppskatta hennes spel som är stabilt, rakt och tydligt. Hon är återhållsam med de stora utsmyckningar som ibland kan ge hardingmusiken en ymnig klang. Slåttarna på skivan står därför fram i sin egen tyngd och melodiska klarhet. Hon är tekniskt skicklig och ändå enkel, med noggrant inlagda speldetaljer i det lilla formatet.
Hälften av slåttarna på skivan är springar men här finns också långsamma inkännande lydarslåttar som ger sinnet ro. Ett knippe hallingar lyfter fram den rent fysiska känslan i dansen. Laura Ellestad balanserar  i sitt hardingsspel varsamt mellan tradition och nyspel och hennes skiva öppnar för den slags tidlöshet i uttrycken som präglar hardingspelet.