Jan Hammarlund

Dela den här recensionen:

Blood Musics Carl-Jonas Winquist vände plattor före M Wards konsert på Dramaten för ett par år sedan. Aldrig förr har väl så mycket obskyr folk och så många spännande arkivfynd ljudit inom den byggnadens väggar? Man kan ana vilket hjärteprojekt det måste vara när Winquist producerar folkrariteten Jan Hammarlunds hyllning till Malvina Reynolds (1900-1978).
Hammarlund, som själv bokade konserter för amerikanskan i Sverige 1976, är både trallvänlig och avig när han frotterar sig med låtmaterialet. Anglosaxisk singer/songwriter-tradition blandas här upp med swingig och stompig folkinstrumentering som gör materialet rättvisa. Alltid attraktivt naiv, alltid oändligt långt från den breda massans musik, framför Hammarlund låtar som är lite för anarkistiskt smarta för att ta plats i den kommersiella protestsångargenren.
Tre bluesiga och brusiga originalinspelningar har placerats sist på albumet, ett smart grepp och en lockande inbjudan till vidare bekantskap med upphovskvinnan.