Vegar Vårdal

Dela den här recensionen:

Många av våra kända traditionsspelmän har haft ett folkmusikaliskt arv med sig från tidiga år, ofta från fäder som introduktörer. Ett växande socialt liv kring en musikform tar så en början som räcker livet ut.
För norske fiolspelmannen Vegar Vårdal är denna utvecklingslinje en stark drivkraft när han nu söker sina musikaliska hållpunkter genom åren. Detta för att han efter moget övervägande nu ger ut sin första solo-cd. Han är numera en välutbildad folkmusiker, dansare och pedagog med gedigen skolning från Bærum, Rauland, och musikhögskolan i Oslo. Där har han haft Sven Nyhus som erfaren lärare och svenske Patrik Andersson som närmaste spelkamrat. Dessa båda har i ett tätt och intensivt samspel givit ut två omtalade skivor. Vårdals urval av ett tjugotal låtar på soloskivan är en återblick på viktiga stråkminnen från olika delar av Norge. Bestående impulser och lärdomar från de föregångare han beskriver har lagt grunden till hans speltekniska förmåga att ge personliga och känslofulla tolkningar. Hans intensiva rörlighet och förtrogenhet i både spel och dans är väl känd. Som energisk musiker, kursledare och kulturperson är han uppmärksammad och efterfrågad. Skivan kryddas av hans förkärlek för musiken i Vest-Agder och Nordnorge där fadern gjort uppteckningar av låtar och danstraditioner.
Som avslutning finns på skivan den norska klassikern Norafjølls som varje spelman av rang har sin version av. Till den kopplar han en tidigare slagkraftig inspelning med improvisationer kring en halling som med elektronisk hjälp utvecklas till ett starkt pulserande groove. Därefter förändras stämningen i ett innerligt spel av den sorgliga brudmarchen Gråtaslaget, denna gång spontant framförd på det piano som fanns till hands i studion.