Haiku Salut

Dela den här recensionen:

Ibland målar musiken upp en skir, pastoral idyll. Ibland låter det som isländska gruppen Amiina. Eller som musiken på ett parisiskt kafé – Yann Tiersen, som gjorde musiken till filmen Amelie från Montmartre, är en av gruppens influenser. Dragspelet är en tydlig ledtråd, och har delvis varit orsak till att de har jämförts med svenska Detektivbyrån.
Det handlar om instrumentalgruppen Haiku Salut, som varken är från Japan eller från Frankrike, som namnet kan antyda, utan är en ovanlig och charmerande, ung, kvinnlig trio från grevskapet Derbyshire i England.
Gruppen består av multiinstrumentalisterna Gemma och Sophie Barkerwood och Louise Croft. De beskriver själva sin musik som ”baroque-pop-folktronic-neo-classical-something-or-other”, vilket de framför på bland annat dragspel, gitarr, ukulele, piano, klockspel och slagverk, med hjälp av den del loopande och laptopande!
Musiken har ett inneboende, lekfullt vemod och en självklar käckhet, ofta manifesterat i repetitiva fraser och ett efterhängset techno-rytmiserande. Det är en sorts musikalisk naivism, som både bedårar och avväpnar; en låt ”behövde en trumpet”, så Gemma lärde sig att spela, för den enda låtens skull. Varje låt har sin lilla egenhet – och priset går till Watanabe, där de tre unga damerna spelar sexhändigt på ett piano.