Världens Band

Dela den här recensionen:

Världens Band bildades för några år sedan på initiativ av den svenska gruppen Kolonien och består av inte mindre än fjorton musiker från sju länder. Det blir en mix av en väldig massa olika musiktraditioner, språk och instrument som möts i ensemblens repertoar, som rymmer både egna och andras kompositioner och tradlåtar.
På gruppens första studioalbum sätts stort fokus på de olika vokalisterna, där särskilt israelisk-tunisiska Navah Elbaz utmärker sig med både sång och rap på ett flertal språk. I Thillana är det indiska Charu Hariharan som står vid sångmikrofonen, och Abdou Cissokho från Senegal sjunger i sin egenskriva, stundtals reggae-influerade Revolution.
Instrumentala låtar saknas dock inte helt. En långsam vals med säckpipssolo slås ihop med en snygg reel, men mer av den varan hade inte varit fel, i synnerhet inte med så många skickliga instrumentalister i bandet. I ett Medelhavsmedley möts flamenco, en sefardisk sång och en cover på en hitlåt av Amr Diab, och i Mats Edéns gamla Groupa-klassiker Krafthalling, med en nyskriven text, finns ett avsnitt som närmast liknar metal. Albumet avslutas med ytterligare en svit, baserad runt en av Koloniens låtar.
Med en sådan mångfald är det knappast lätt att få ihop allt till en helhet, men Världens Band har lyckats oerhört bra. Allt sitter ihop utan några skarvar, och det ligger säkerligen ett enormt jobb bakom arrangemangen, särskilt med tanke på att musikerna är utspridda på olika kontinenter. Samtidigt bidrar inte minst den stora kompsektionen starkt till allt är oerhört svängigt. Ett unikt band och ett unikt album som är riktigt lyssningsvärt!