Dinosaur

Dela den här recensionen:

Brittiska trumpetaren Laura Jurd och hennes kvartett gör tät och kolossalt energirik musik som bär spår av … ja, vad är det? Cirkus? Folkton? Fusion? Definitivt fusion, fast i en mycket lätt buren form. Och definitivt folkton, fast kanske mer spansk än brittisk.
Att här finns en kärlek till såväl Miles Davis som punk är hur som helst uppenbart.
Det här är Jurds tredje platta, men debut för Dinosaur, med Elliot Galvin, Fender Rhodes och Hammond, Conor Chaplin, elbas, och Corrie Dick, trummor. De är i själva verket Jurds spelkamrater sen länge – något av en supergrupp – och det hörs. Det är ett underbart och kolossalt intensivt samspel de utvecklar på Together, as one. Inte minst Corries trumspel är en smärre lycka att höra; han är överallt med sköna inpass, små eller stora. Hans arsenal är omfattande.
Det hela är väldigt kul att höra, vildsint fantasirikt och mycket välspelat. Inte minst Jurd själv spelar så innovativt, och så Elliot Galvin och hans galna klaviaturer, som ständigt tycks byta skepnad och historisk hemvist.
Kompositionerna, alla av Jurd, består ofta av flera ihopknutna partier. Det kan börja som en lite fånig melodi på elpiano, som hämtad ur nåt påfrestande barnprogram på tv, som i Robin, eller Living, breathing. Fler teman byggs på, sedan korta solistiska turer, kanske en flamencofärgad trumpet, en ensam kyrkorgel eller en marschmelodi … en vag nyans av Miles. Eklektiskt i bästa mening.
Laura Jurd är en musiker att hålla ögonen på.