Charlie Haden & Liberation Music Orchestra

Dela den här recensionen:

Perfektion är det första ord som kommer till mig. För redan när den första täta blåsklangen i deras version av Miles Davis Blue in green hörs tänker jag att det här kommer bli riktigt bra. Perfektionen ligger mycket i Carla Bleys fantastiska arrangemang. Men också i den fina balansen mellan solisterna, det starka musikerskapet hos orkesterns tio medlemmar, balansen mellan ordnat och stökigt och en även bra inspelning.
Charlie Haden spelar på två av spåren men hans aura omger hela skivan. Den melankoli som är genomgående blir en fint sätt att minnas en stor konstnär. Han som gjort radikal, politisk, vacker och djup musik. Denna gång är musiken inte politisk men ändå frigörande på ett annat plan.
Förutom att spela otroligt fin bas, först ett solo på Blue in green och sedan ett fantastiskt valsångsinspirerat intro och outro på Song for the wales, så avslutar han med att tala till publiken. Om att meningen med livet är att se till att universum fortsätter att vara vackert. Vi kan bara postumt tacka honom själv för den vackra konst han själv bidrog med.