Skivrecension

Time Before And Time After
Jazz

Dominique Pifarély

Time Before And Time After

Skivbolag: ECM
Recenserad av: Carl Magnus Juliusson
Publicerad: 11 jan 2016

Dela den här recensionen:

Dominique Pifarély är en fransk violinist som samarbetat med musiker som saxofonisten och klarinettisten Louis Sclavis och gitarristen Marc Ducret. Men på senare år har framför allt solokonserter upptagit hans tid. Konserterna är helt improviserade och befinner sig i gränslandet mellan klassisk musik (med Bachs sonater och partitor för soloviolin nära till hands) och modern jazz med inslag från såväl österländska tongångar som från modern, experimentell klassisk musik.
Time Before And Time After består av live-inspelningar från Auditorium Saint-Germain, i Poitiers, från 2012, och Cave Dimière, i Argenteuil, från 2013. Titeln kommer från dikten Burnt Norton av TS Eliot. Andra poeter som Paul Celan och Henri Michaux har i stället fått låna ut sina ord till något av skivans nio spår.
Time Before And Time After är inte en rakt igenom behaglig lyssning (om det nu var det man var ute efter). Ibland är det ryckigt och rastlöst; fiolen överraskar med sina febrila hopp mellan strängar och oktaver och sina dissonanta ackord som nästan stöts fram. Ibland är det susande, suggestivt, som i Avant le regard och Gegenlicht. Ibland är det riktigt vackert som i öppningsspåret Sur Terre och L’air soudain. Avslutar skivan gör Pifarély – kanske lite överraskande – med en fri tolkning av den klassiska jazzstandarden My Foolish Heart, vilken går lite i samma anda som inledningsspåret.
Helhetsintrycket lämnar dock efter sig en gnagande orolig känsla. Time Before And Time After är en lidelsefull och smärtsam skiva, med någonting sökande och djupt rotlöst över sig. Det är en berikande, men samtidigt utmanande, lyssning.


Fler recensioner

Annonser