Skivrecension

Three
Jazz/folk

Randi Tytingvåg

Three

Skivbolag: Act/Naxos
Recenserad av: Magnus Eriksson
Publicerad: 5 mar 2015

Dela den här recensionen:

Går det att göra något meningsfullt av plågoriset Que sera sera? Jodå, Randi Tytingvåg gör det på sin nya skiva Three. Hon har ett mjukt anslag, och i passagen där sångjaget riktar sig till de egna barnen sänker hon rösten och låter som Linda Ronstadt, när hon sjöng popstandards som vore de vaggvisor. Fast jag är mer fundersam över den naiviserande tonen i Both sides now.
På sin nya skiva framför alltså Randi Tytingvåg sånger som vi förknippar med amerikansk folk och klassisk pop. Vi får även fina versioner av bland annat Let it be me, Don’t fence me in och Gillian Welchs Hard times, förutom en del egenkomponerat.
Randi Tytingvåg fogar in allt i en gemensam ram formad av impulser från country, folk och jazzens avantgardessång. Kanske är det talande att den egna sången Good times får den tydligaste americanakaraktären. I kompet hörs främst akustiska stränginstrument, och det trumlösa formatet ger musiken en öppnare andning.


Fler recensioner

Annonser